FÖR mycket

Go kväll! 
 
Jag får ofta nedlåtande kommentarer om att jag är dryg, otrevlig eller osocial.
Eller okej ofta är väl att ta i men kanske 2 ggr/veckan och ibland mer. Jag får bara dessa kommentarer av vuxna.
Saken är den att mina kompisar (vad jag vet) beskriver mig som en positiv och glad tjej! (?)
Så vad är problemet kan man ju fråga sig och vilka har rätt/fel?
Jag tror säkert att båda dessa beskrivningar kan stämma in på mig, vissa mer än andra. 
 
 Men är det verkligen så konstigt?
Jag är en 15 årig tjej som gillar att hitta på saker och vara aktiv, träna, träffa kompisar, hjälpa andra, jag satsar även högt när det kommer till skolan och ska göra mitt gymnasieval nu (helst igår). 
Frågan är bara om det verkligen är så konstigt att jag inte kommer hem från skolan med ett leende från öra till öra varje dag? Eller ens att jag gör det 3ggr/veckan? När min vardag består av att gå upp kl 07 för att göra iordning mig till skolan, sedan vara i skolan i 6-7h och där ska jag vara en högpresterande elev, social, lyssna på allt från Ryskarevolutionen till hur den där killen svek min kompis, anteckna viktigt fakta och samtidigt som jag gör allt detta så ska jag vara glad, social och koncentrera mig på skolarbetet.
Tro mig det är inte så lätt. 
 
"Men lilla tjejen vi alla har gått eller ska gå i skolan någongång så sluta klaga nu" 
Jo tack jag vet, tack för infon. (Ursäkta mig om jag var dryg) Men jag blir SÅÅ trött på alla vuxna som ska peka med sina pekfingrar på oss ungdomar.
Visst alla ska gå i skolan någongång och vissa gjorde det för 20 år sen och då va det fan i mig inget barn som klagade! (eller?)
 
Det jag vill komma fram till är att skolan har hunnit förändras på dessa 20 år och betygssystemet har blivit helt sjukt. Samtidigt som det ställs högre krav på oss från skolan så gör det även det från allt annat. Hemmet (hjälpa till hemma), tränaren (prestera bättre på träningarna samt helst springa utanför träningen) och sen får vi ju inte glömma dem skeva idealen som finns. Dessa tar faktiskt sönder vissa ungdomar och är en stor anledning till stt vissa åker in på psyket.
 
Jag ber om ursäkt om det sticker i dina ögon när jag säger att jag blir stressad över att det är så mycket i skolan. Men jag har inte råd att få ett C på detta provet för då är mina andra prov som jag fått A på helt bortkastade. 
 
Jag ber om ursäkt om du tycker att jag är "nonchalant" och inte tar skolan på allvar när jag berättar att jag fick E på senaste matteprovet.
 
Jag ber om ursäkt om det "gör ont i dig" av att se hur otacksamma vi ungdomar är nuförtiden.
 
Men vet du vad jag inte ber om ursäkt för? 
ATT JAG ÄR JAG OCH ATT JAG INTE ÄR MER ÄN MÄNNISKA. 
 
Det där matte provet kan jag säga dig att jag vart superstressad över i flera veckor, sökt hjälp av andra lärare som kanske kan förklara på ett annat sätt, pluggat hemma osv. Såå snälla vuxna TÄNK på vad ni säger och gräv lite djupare innan ni börjar peka med era fingrar!
För nu förtiden handlar skolan om så mycket mer än att bara få okej betyg så du kommer in på den linjen du vill. För det första så ska du helst ha A rätt igenom(även om du psykiskt går sönder), ha rätt kläder på dig alltså inte för mycket hm kläder för då är du fattig men inte heller för mycket märkeskläder för då är du bortskämd, har du för mycket smink så är du fjortis men har du för lite då är du "den fula" osv. Utanför skolan blir det inte bättre tyvärr..  Du ska träna tills du har den perfekta kroppen (ibland tills du går sönder fysiskt + psykiskt), umgås med rätt umgängen, gärna utöva någons sport ex innebandy där du ska vara en av de bästa i laget santikt som du ska festa varannan helg. 
Alla dessa grejer tillsammans blir FÖR mycket!!
 
Så återigen tänk på vad ni säger! 
 
Hoppas att mitt budskap kom fram trots att inlägget blev lite rörigt, men hade så mycket jag ville få sagt.
Sov gott!

Kommentera här: